ARBOGA. Nalles Motell var en oas för uttröttade bilister på gamla E18.
Här fanns varm mat. En varm säng. En telefon att ringa hem med….
Men som så ofta här i livet kom slutet snabbt och brutalt.
– När E18 drogs om, drogs mattan bort under fötterna för oss, säger Olle Björn, 72.
Detta är del 2 i artikelserien ”Vägarna som försvann”
Den rumänske mästerrymmaren Ioan Ursut gick som följetong i svenska tidningar i början på 1990-talet.
Hösten 1989 sköt han två poliser utanför restaurang La Fontana på Mariatorget i Stockholm.
Han greps, dömdes, rymde och greps igen sedan han fått en sista måltid i frihet – Mamma Scans köttbullar och Loranga från Nalles Motell strax utanför Arboga.
Ursut utvisades till ett 18 årigt straff för mord på en Italiensk maffialedare. Rymde igen. Hamnade i ett rumänskt fängelse där han hängde sig 2012.
Då hade vägen dragits om och Nalles hade redan varit nedlagt i 12 år.
– Vi försökte, men det gick ju inte alls, säger Olle Björn, 72.
– Försäljningen av drivmedel minskade med 75 procent.
– Och beläggningen på motellet…
Nalles, som fått namn efter familjens efternamn, var stort och välkänt för alla som åkte längs gamla E18: motell, servering, verkstad, kiosk, bensinstation, traktorgarage och det var stor trafik in till den rätt enorma parkeringen. Nu kallas vägsträckan bara Gamla Örebrovägen. När den nya vägen drogs fick Nalles inte ens en skylt som hänvisade till stället.
Vi höll ut i ett halvår
Skulle en få en skylt, skulle alla andra också kräva en löd motiveringen från dåvarande Vägverket.
Men den sista oktober 2000 klipptes Nalles livsnerv av. Osentimentalt och slutgiltigt.
– Vi hoppades att vi skulle kunna fortsätta, vi höll ut ett halvår.
–Vi hade 53 rum. En hel del kom hit även från nära håll, inte minst folk från Centrala Flygverkstaden inne i stan när de ville konferera och få vara ifred.
Olles pappa Gösta som extraknäckade i Gösta Bergquists bilverkstad 1960 var en man som såg möjligheterna i tillvaron.
– Han tog ett rum i verkstan, morsan satte dit en kaffebryggare och började göra mackor. Slutkörda långtradarchaffisar kunde få övernatta på en tältsäng.
Så fortsatte det. Det skulle kunna låta som den amerikanska drömmen. Men det var den svenska – som den såg ut i början på 1960-talet då folkhemmet växte så det knakade och allt fortfarande var möjligt.
– Farsan jobbade jämt, säger Olle. 1962 kom den första macken.
MOTELL
1963 bildades kedjan Esso Motorhotell och begreppet motell kom lite på dekis. På 1980-talet tog Scandic över kedjan och då försvann även termen ”motorhotell.” I och med att så många vägar fått ny sträckning finns bara ett fåtal av de gamla väghotellen – eller motellen – kvar. Vida Vättern nära Gränna och KAK:s gamla Fleninge Motell i nordvästra Skåne som invigdes 1954 är ett par fina exempel.
Två år senare den första serveringen och 1970 var de första 17 rummen klara. Till slut hade Nalles 53 rum.
– Semester? Inte direkt. Farsan försökte en gång. Han drog iväg klockan sju på morgonen – och var tillbaka tre och en halv timme senare…
Gösta dog veckan före jul i fjol.
– Han skulle ha blivit 94.
Regnet vräker ner när vi kommer ut till gamla Nalles tillsammans med Olle.
– Samma jävla skitväder som när de öppnade nya vägen.
Parkeringen är lika stor som övergiven.
– Långtradarna och bussarna tog plats, åtminstone 50 lastbilar kunde få vettig parkering samtidigt.
Olle pekar bort mot skogspartiet åt Arbogahållet.
– Där brukade polishelikoptrarna landa.
Vi går runt på den enorma asfaltplanen och försöker förstå hur det såg ut en gång i tiden.
Det går fortfarande en hel del trafik ute på Gamla Örebrovägen. Även långtradare. Många av chaufförerna var i koltåldern när Nalles la ned.
Långtradarchaufförer långt ner i Europa kände till Nalles. Olle kommer ihåg en tjeck som svängde in med en hackande Skodalastbil.
– Topplockspackningen hade gått och vi var tvungna att beställa en ny från Tjeckoslovakien.
– Det tog en vecka och han stannade här på motellet och hjälpte till lite. Trevlig kille.
Ett 80 tal Arbogabor jobbade på Nalles.
– 45-50 på heltid.
– Ett år hade vi 103 arbetskort.
Vi går och tittar på resterna av pumpöarna, det är knappt de går att utskilja.
– Vi hade 80–90 kubikmeter bensin.
– Och en tia diesel.
Olle kör förbi var och varannan dag, men nu var det länge sedan han stannade till.
– Det ser bedrövligt ut. Så här högt gräs har det aldrig varit tidigare.
En och annan ung man cyklar förbi oss mot det som finns kvar av den gamla hotelldelen. De är på väg till Kallstensgårdens flyktingboende som är inhyst i vad som finns kvar av gamla Nalles.
Vi får inte komma in där men kan prata med ungdomarna – om de vill prata med oss. De vill de inte.
Anläggningen har hotats flera gånger och i slutet av januari 2012 brändes ungefär halva anläggningen ned. Ingen omkom i den misstänkta mordbranden, med det hade kunnat sluta hur illa som helst. Flera hann bara få på sig tunna kläder innan de flydde undan elden. En del fick inte ens på sig skorna.
– Det var kallt, vi stod och väntade nästan tre timmar innan bussen kom och hämtade oss, berättade en flykting.
Dubbelmördaren Abraham Ukbagabi som dömdes till livstids fängelse för de oprovocerade dubbelmorden på en 55-årig kvinna och hennes 28-årige son från i Skellefteå på Ikea i Västerås den 10 augusti 2015 hade också bott på Kallstensgården.
Trafiken rullar förbi. Den stora delen går längre bort på E18/E20. Vi varken ser eller hör den.
Olle Björn har lämnat Nalles bakom sig. Numera jobbar han med värdepapper samt konsultverksamhet inom restaurang och hotell samt transportverksamhet.
Om han funderar på att starta upp nåt nytt i vägkrogsbranschen?
– Det skulle kosta för mycket. Både i tid och pengar. Allt man har och mer därtill.
Redan då, när vägen skulle dras om skulle 10 000 kvadratmeter ny parkering, restaurang och mack gå på cirka 25 miljoner.
– Viken tid det var. Tänk dig, det var bara att svänga av så var dom här.
Men trots allt annat han håller på med han har inte helt övergett det som i så många år var hans liv – vägen och trafiken.
– Jag har kört lite lastbil åt mågen…